Igår var jag och Johanna förbi HM på förmiddagen för att köpa nya pyjamaser till Elise, vi hittar dom inte så vi frågar en i personalen var de hänger.

Får först en motfråga om storlek vilket känns relevant då de har delat upp affären efter storlekar och sedan kommer nästa fråga. Kille eller tjej?

Det är en fråga jag har väldigt svårt för, jag har inte alltid haft det och går inte runt och kallar alla för hen eller könslösa men när det kommer till Elise så är det svårt.

Elise har en snippa men identifierar sig själv som pojke. Frågar man henne om hon är flicka eller pojke får man 9/10 gånger svaret pojke. Ställer man följdfrågor som ”har du snopp” kollar hon på än som om man vore en utomjording, skrattar lite och säger ”neeej snippa”.

Men att sätta på henne en rosa klänning med tyll eller andra typiska ”tjejkläder/saker” är bara helt fel. Det är inte hon. Redan när hon var fyra dagar gammal, midsommarafton 2014, kändes det fel när hon för första gången hade en klänning på sig. Minns än idag känslan jag fick när hon hade på sig den urgulliga rosaklänningen, känslan var bara fel och sedan dess har hon fortsatt uttryckt att det inte är hon.

Och där har både jag och hennes pappa verkligen låtit henne få vara den hon är, vi har inte försökt övertala henne om att sätta på sig något hon inte vill ha utan hon är uppväxt med adidasdressar i alla möjliga färger vilket passar henne perfekt.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg men det fick mig verkligen att fundera igår. Hon är inte flicka, hon är inte pojke. Hon är Elise och det räcker gott och väl. Vad hon sedan väljer att vara får vi se i framtiden!