Känslorna tar över ibland

Ibland får jag känslan av att allt är som det alltid har varit. Som att jag glömmer bort vart jag är idag. Som att jag på väg hem från jobbet ska ta upp telefonen och ringa och fråga ”när slutar du idag”, ”hämtar du Elise” eller ”vad ska vi äta till middag”. Som att jag inte varje dag ska somna ensam. Som att när det händer något roligt ska jag ringa dig och berätta. Som att jag vill dela allt Elise lär sig och säger varje dag med dig. Som att jag vill berätta vad jag upplever med barnet jag på varje dag. Som att jag vill planera och drömma om vårt radhus i framtiden. Som att jag vill planera sommaren tillsammans.

Missförstå mig rätt, jag vill inte ha personen idag utan mer ”drömmer mig tillbaka” till hur det var och önskar ibland att allt efter det aldrig hade hänt. ”Livet innan det kunde jag utan och innan, jag kunde haft det så föralltid” för att citera Håkan Hellström.

Vardagen kantas idag av bråk, smutskastning och ren elakhet. Och jag är så jävla less, jag är less och ledsen över hur det är idag, personen som alltid stått mig närmast finns inte längre, Som att någon jag pratar och träffar varje vecka är död, det är en så himla konstig känsla.

Jag får liksom inte glömma att det tar tid att läka efter ett långt förhållande, att jag måste gå igenom känslorna och kan inte skjuta upp dom hela tiden och bara bli arg, det måste också vara jobbigt, ledsamt och förjävligt. Jag måste inse att det bara gått 6 månader sedan jag packade hans väskor och ställde ut dom i trappen för att aldrig mer se dem komma in igen.

 Nej nu ska jag klä på mig och gå ut i snön för att hämta hem ”ljuset i mitt liv”, så ska vi kramas och mysa precis hela eftermiddagen.

Ta hand om er och vårda ert förhållande ömt! ❥