Urs vilka jobbiga 24 timmar vi haft och ännu är de inte slut.. Det började igår förmiddag på promenaden med att jag märkte att han inte riktigt hängde med som vanligt så vi stannade och så observerade jag honom några minuter innan jag insåg att han har svinont i antingen bakben eller ryggen. Så vi gick sakta mot bilen samtidigt som jag ringde till bagarmossens djursjukhus. På vägen till bilen mötte jag en tjej med barnvagn och frågade då storgråtandes om hon kunde stå med Charlie tills jag hämtat bilen och packat in Elise och självklart kunde hon det.
När vi kom fram fick vi komma in på ett rum direkt och Charlie blev undersökt och det visade sig att han har ont i ryggen. J Ä T T E ont i ryggen. Så han fick en spruta med smärtlindring och blev inlagd över natten. Trodde vi. Men han blev jättestressad av att vara instängd i en bur och kunde absolut inte slappna av så vi fick komma och hämta honom efter några timmar och så skulle vi komma tillbaka på kvällen om vi kände att han behövde fylla på smärtlindringen, vilket vi inte tyckte då. Dumt gjort av oss för när jocke var ute med honom vid 05 så hade han så sjukt ont. Han sprang runt i hela lägenheten och pep och visste inte vart han skulle ta vägen av all smärta så det var bara till att packa in oss i bilen och spendera två timmar till på djursjukhuset. Charlie fick en ny spruta och vi fick en återbesökstid två timmar senare.
Så vi åkte hem och jag bäddade ner oss alla tre i sängen och vi hann väll sova i 30 min innan det var dags att väcka alla och packa in oss i bilen och åka tillbaka. På vägen dit möter vi på ytligare en motgång, dock får jag skylla mig själv till 100% som inte håller koll på hastigheten utan kör 43 på 30 väg och blir 2400kr fattigare. Det är 2400 kr vi inte har men får väll sälja av halva lägenheten så blir det bra.. Jaja väl hos veterinären så tycker hon att han har piggnat till lite (han fick en smärtstillande tablett vid halv 9) och hon vill helst inte ge mer stark medicin så jag litar på henne och vi åkte hem och charlie somnade och sover fortfarande gott i soffan. Jag dock är livrädd och vågar inte lämna vardagsrummet ifall han skulle få för sig att hoppa ner. Helst skulle jag vilja bära runt på honom för att ha koll men det får jag inte.
Han får absolut inte gå, helst skulle vi ha honom inlåst i en bur och bära ut honom utanför för rastning och sedan in i buren igen men vi varken äger eller vill köpa en bur utan vi känner att vi kan ha koll på honom, och så har vi hiss så han inte behöver gå så mycket. Min lilla älskade bebis. Det är så jobbigt att se honom ha ont 🙁
Är han inte bättre på måndag så blir det röntgen för att se om det är diskbrock eller bara en sträckning, men det känns som att han inte borde ha såhär ont av bara en sträckning tycker både jag och veterinären. Så nu får alla hålla tummarna för att detta blir bra.
