I måndags var jag och två vänner (mamma och son) ute på promenad och då kom vi in på vad händer om vi mammor skulle dö. Sonen hade ganska klart för sig vad som skulle hända med honom, det skulle gå åt helvette, och jag började spekulera lite i vad som skulle hända med Elise och Ines. Dum. Jävla. Tanke.
Jag har sedan dess tänkt ganska (läs jätte)mycket på det och har nästan byggt upp panikångest tankar kring det. Gråter garanterat varje gång det kommer upp.
Jag kan inte köpa att barnens pappa ska få separera dom åt. Att dom inte kommer att få växa upp tillsammans. Tanken får mig att må illa. Och ska Elise aldrig mer få träffa min familj om de hemska skulle inträffa (peppar peppar).
Jag vet att min familj och mina vänner skulle kriga för mina barn och göra allt i deras makt för att det inte skulle inträffa men jag vet inte.. För att jag ska bli lugn i det här känns det nästan som att jag måste ha någon form av kontrakt med deras pappa?!
Jag kan inte leva om jag inte vet att mina barn har det bra även när jag är död. Vet inte hur jag ska gå vidare med detta men såhär kan jag ju inte ha det..!
Mina tjejer, för er gör jag allt ❤️
