Nu kommer ett såntdär öppet och ärligt långt inlägg igen.. Kanske att jag avslöjar lite för mycket men det här handlar om mig och min sida av historien. Finns säkert en helt annan syn på saken från en annan människa..
När man får distans till något så kommer man ofta till insikt med saker som man tidigare inte ens ägnat en tanke åt. Precis där är jag nu, jag kommer till insikt med hur mitt liv har sett ut sedan oktober 2009.
Det är väldigt delade känslor som kommer fram, för jag har varit lycklig, genuint lycklig, det kan jag inte säga någonting om men det har under alla år alltid varit på någon annans villkor och ”regler” på vissa områden, jag har styrts och dragits med i ett levnadssätt.
Jag har under dessa år levt som medberoende. Det har aldrig varit aggressivt eller fysiskt. Jag har gjort saker, betalat för saker och vetat om saker som jag idag a l d r i g skulle acceptera.
Varför jag har ”accepterat” det under så många år kan jag idag, med den insikten jag har, inte förstå. Det har varit många bråk fram och tillbaka men det har alltid slutat på samma sätt. Det har (hur hemskt det än låter..) varit enklast att göra på det sättet.
Jag har under åren hjälpt, stöttat och funnits där till 100% för den här personen, Den skulle aldrig vara där han är idag om det inte vore för mig. Jag har gett största delen av min energi och curlat i så många år, för det har fått mig att må bra, idag inser jag hur mycket mer jag hade kunnat ge mig själv under denna tid om jag blivit medveten tidigare.
Jag är en stark person, jag faller inte för grupptryck utan gör bara det som jag vill, när det gäller allt och alla utom en person. Senast nu i februari så blev jag totalt ”överkörd” av denna person, trots att jag flera gånger sa nej och jag vill inte så blir det så. Men det var sista gången!
Jag är fortfarande, än idag, den personen som får ta skit jag absolut inte förtjänar. När det händer denna person något negativit är det jag som hamnar i skottlinjen och får oprovocerat arga meddelanden enbart för att skada och såra mig, för att denna person ska må bättre(?).
Jag ”tvingar” denna människa idag att ta sig ur ett missbruk och levnadssätt som pågått i så många år så jag kan ändå förstå vart aggressiviteten mot mig kommer ifrån (men jag förtjänar den inte!) och jag biter ihop och får hantera det dag för dag. Jag satsar mitt hopp på den omtalade tiden, det kan inte vara storm för alltid..
När jag har bearbetat och tagit mig igenom detta så kommer jag förhoppningsvis kunna lägga det bakom mig och enbart ha fina minnen med mig från dessa år, för det har jag samtidigt väldigt många av! Och jag vet vad jag aldrig ska gå in i för relation igen, även om det nog kommer att ta tid för mig att kunna lita på en annan människa igen. Men ”det som inte dödar dig, gör dig starkare”
”Gett mig två barn & för dom jag offrar mina båda händer”
